Kaksis valpning, del II

 

Visst blir det valpar!
- eller Nu behöver vi en valplåda!

 

Text: Mimmi Kylemark

Foto: Mimmi Kylemark

Kaksi med allt mer i magen, konstigt att tänka sig att de ligger därinne nu. Hur ser de ut? Hur många är de? Kommer att ha att ha fyra tassar och två öron?? Frågorna är många...

lördag 5 september
Ja nu är det bara två veckor kvar och inget tvivel råder längre. Kaksi blir mer och mer lik en tunna och hon börjar få små juver på magen. Inte går det så snabbt heller och hon är hungrig hela tiden. Att gå i koppel tar tio gånger längre än vanligt, lös kan hon springa lite då och då men kommer snart tillbaka.

 

Del II kommer att handla om förberedelser. Vad behöver man och vad bör man tänka på? Trots att det är så kort tid kvar har jag själv inte svaren på alla frågor än vilket känns lite nervöst...

 

Det är i alla fall dags att fixa det sista med valplådan och ställa den på plats i morgon så att Kaksi hinner vänja sig lite. Kaksi har börjat "bädda" lite i sin soffhörna, jag har lagt dit en filt så hon ska ha nåt att böka runt i. Det har inte varit lätt att få reda på hur en valplåda bör se ut - och framför allt - hur stor den ska vara. Jag sökte på webben efter mer konkreta tips men trots en del bra tips så hittade jag inget om mått som passade min hund. Till slut tog jag hjälp av vår ordförande Erika som ju just haft smått i huset. Hon skickade ett foto och mått på deras låda som använts till en labrador. Det skulle väl vara en bra utgångspunkt tyckte jag. En granne skänkte två pallkragar på 120x80 cm. Det verkar smart med pallkragar för då kan man enkelt höja väggarna när valparna växer till sig.
 

söndag 6 september
Nu är lådan på plats. Min sambo Lollo hjälpte till att bygga en lämplig botten. En vanlig OSB-skiva som fick några lister i botten för att inte gångjärnen från pallkragen ska skrapa golvet. Sedan tog jag en rulle armerad plast vi hittade i verkstan och plastade in hela botten. Antar att det kommer att bli en del fukt i den där lådan...

Själva pallkragen var blålaserad och väldig begagnad. Jag bestämde mig för att offra en gammal vaxduk för att inte valparna skulle kunna gnaga och få i sig några färgrester. Obehandlat trä rekommenderas annars till lådor. Jag fick hjälp av granntösen Emilia som alltid är redo när man behöver assistans.


Vad gjorde man utan häftpistol - detta fantastiska verktyg! Efter lite pill och pet och många häftningar så var allt på plats. Fixade bara en av pallkragarna idag, det lär ju dröja ett bra tag innan den andra behöver byggas på.

 

Det är också borrat hål i alla sidor med plats för rundstavar. Dessa ska placeras ungefär en decimeter upp från botten och en decimeter in från väggen, naturligtvis beror avstånden på hur stor hund man har. Stavarna är ett skydd så att inte Kaksi ligger ihjäl valparna mot lådans väggar. Har läst en del både för och emot dessa stavar men jag vågar inte chansa. De kan väl kanske plockas bort efter ett tag när valparna blir stakare och rörligare

Så nu är den på plats! Riktigt nöjd blev jag, , nästa vecka får jag kanske börja sova på soffan i vardagsrummet så hon vänjer sig vid att hålla sig på nedervåningen. Det känns ju inte helt smidigt att ha valplådan i vardagsrummet som vi har. Men där finns en skön soffa för vaknätter, det är inget golvdrag från ytterdörren och det är en plats hon brukar ligga på. När valparna blir större och kan lämna sin låda får de flytta ut i köket. Men där ligger Kaksi aldrig i vanliga fall och det är mycket svårare att ha uppsikt över henne - så vardagsrummet får duga. Nu återstår att samla ihop allt man behöver. Grannar samlar tidningar att kissa på och mor har bidragit med gamla handdukar. När valparna kommer ut så ska tiken förhoppningsvis slicka bort fosterhinnor samt bita av navelsträngen. Gör hon inte det får man torka av dem lite försiktigt. Man ska ha en slö sax till navelsträngen står det i böckerna men jag fick tipset att helt enkelt slita av dem och det tycker jag verkar enkelt och bra.

Har de slem i nosen kan man behöva smala sugrör att suga ur med - det måste jag införskaffa. Sedan får tiken inte äta upp alla moderkakor för då blir det diarée i veckor!

När valpen väl kommit ut ska den snarast börja dia. När valpen diar frigörs hormoner som gör att värkarbetet kommer igång så nästa valp kommer ut. Det svåraste tycker jag är att veta när det hela är klart. Det kan ta upp till ett dygn och tiken kan behöva rastas emellanåt och kanske matas med lite energirik föda. Smält vaniljglass och äggula tipsar Valpningsboken om och Kaksi älskar glass så det ska nog gå ner. Vaniljglass måste också upp på inköpslistan!

Har hört att när tiken lägger sig ner hos valparna och verkar helt tillfreds - då ska det hela vara över. Just nu funderar jag mest på vad jag ska göra om de ligger fel och måste petas in igen och vändas. Hur ska jag klara det? Med 11 mil till veterinär på natten så kan man inte vänta på hjälp. Minns ni TVserien I vår herres hage? Gud vad skönt om det fortfarande fanns såna veterinärer som kom åkandes mitt i natten!

Nåja, jag har i alla fall kommit en bra bit på väg med förberedelserna. Fortsättning följer....

 


©2009 Mimmi Kylemark