Kaksis valpning del III

Kaksis valpning, 19 september

Sova, äta, gny & kravla!

Text: Mimmi Kylemark
Foto: Mimmi Kylemark

Lördag 19 september

GRATTIS PÅ TVÅÅRSDAGEN KAKSI!

Valparna växer och frodas. De verkar ha klarat gårdagens besök hos veterinären utan problem. Jag åkte iväg med hela gänget i mangelkorg med dubbla filtar och Lisbeths varmvattensflaska. De sov så gott hela vägen dit. Lollo fick ta med Kaksi på promenad så att hon inte skulle upptäcka att ungarna var borta - då hade det nog blivit liv i luckan! Veterinär Staffan tog hand om valparna på bästa sätt, det var baksporrarna som skulle bort. En av valparna hade inga sporrar och en hade bara en liten klo på ena sidan men det blödde desto mer när den klipptes bort. De blev bedövade med en liten spruta och pep förfärligt - men inte mer än att de somnade på 30 sekunder när de stoppades tillbaka i korgen. Sedan klämdes sporrarna bort för att det inte skulle blöda för mycket - på några sår fick Staffan bränna för att stoppa blödningen och två av valparna fick vars ett litet bandage - som dock hade ramlat av innan vi ens hann hem.

Idag har Emilia och jag vägt dem igen och fyllt i det fina diagrammet Mimmi G gjort, tack för det. Du hittar det under länken "Följ valparnas viktökning" här till vänster om du är nyfiken. De går upp i vikt som de ska och tjockisen väger nu 666 gram och ser enorm ut jämfört med sina syskon till och med svansen är tjock.

Kaksi tar allt längre pauser från valparna och har legat ute i trädgården ett par gånger idag. Hon vill hemskt gärna dra in i buskarna eller under ladugården för att gräva. Inne så gräver hon i golvet under gästsängen och försöker bita i det. Jag tycker det är konstigt att hon har så mycket bäddainstinkter nu. Hon bäddar aldrig hos valparna utan försöker sätta ner tassarna så försiktigt som möjligt. Inte heller bet hon sönder varken tidningar eller handdukar när det var dags för valpning, något jag läst om på flera ställen.

Har säkert 200 foton på sovande valpar och kan inte låta bli att dela med mig av några till. Ibland sover de i grupp och ibland på rad. Men så fort Kaksi kliver i lådan så vaknar den ena efter den andra och börjar gnyende kravla mot närmaste spene. Tjockisen kommer oftast först och när han är klar kryper han iväg och somnar i ett hörn.

Goa kuddar saknar de aldrig. Det är bara att krypa upp på närmsta syskon och slå sig till ro. Och ingen verkar ha något emot att tjänstgöra som underlag heller. Det är bara mysigt med lite närkontakt. Ofta kan man se att de knör sig in mellan två sovande syskon för att få så mycket kroppskontakt som möjligt. Nos mot nos är också hemtrevligt!

Både Emilia, granntösen, och jag har ett gott öga till den lilla brunvita tiken, Mimmi Mansikka. Eller lilltösen, trulsan, snuttan och tjejen som hon också kallas. Emilia drömmer om en hund men med en allergisk bror så blir det svårt. Dock tycker hon att vi kan ha hunden här hos oss...

Och igår fick jag frågan jag - och framför allt Lollo - inte ville ha. Lina som har kenneln Kaksi kommer ifrån ska ha lilltjejen och undrade om jag inte ville ta henne på foder!!! Jag och Emilia pratade om det och hon kom på bra motargument till alla skäl jag hade för att säga nej. :-) Att ha två hundar är helt OK men att ha tre som ska transporteras, tas med hem till folk och inte minst utfordras och försäkras och duschas när hon är lerig, det blir bra mycket bökigare. Men jag har inte bestämt mig 100 än.. Bara jag tänker på att de snart är en vecka gamla och bara ska stanna i fyra till så blir jag gråtfärdig. Och i måndags visste jag inte ens att de fanns.

I morgon kommer Maria och Claes på besök för att inspektera valparna, vi får hoppas att jag får godkänt för arrangemangen, valparna kan jag inte påverka så mycket. Då får jag väl höra om jag får döpa någon valp. Men än så länge kan jag ju kalla dem vad jag vill :-)